Bara söndagar

Jag vaknade till lite och konstaterade att det var ganska ljust i rummet. Med pensionärens fulla rätt vände jag mig om för att slumra vidare. Min fru låg inte i sin säng. Hon brukar ju stiga upp långt före mig och tydligen hade hon gjort det i dag också. En liten stund senare, innan jag hunnit somna om, hörde jag det tydliga knäppet från hissdörren ute i trapphuset. Det hörs bara om man redan är vaken. Nu ville jag veta vad klockan var och tog därför på mig glasögonen för att kunna se att klockan var 09:26.

Kan det vara så att hon, tvärt emot sin vana och mina önskemål, gett sig iväg på en tidig skogspromenad utan att säga något till mig innan hon gick. Var det kanske därför jag hört hissen lämna vår våning. Jag vet ju vilken väg hon brukar närma sig skogen så därför gick jag till vardagsrumsfönstret för att se efter. Det var alldeles tyst i lägenheten, ja i hela huset, medan jag stod där vid fönstret och väntade på att hon skulle dyka upp. Det dröjde och hon kom inte. Jag gick runt i lägenheten och kollade om hon fanns inne någonstans – men icke. En möjlighet var ju att hon gått åt ett annat håll. Jag gick till köksfönstret för att se efter.

När jag tittat ut genom köksfönstret en stund insåg jag att åt vilket håll hon än gått så hade hon redan hunnit utom synhåll. Jag betraktade en taxi som stannat nere på gatan. En äldre man stapplade ut på trottoaren och började gå mot sjukgymnastens mottagning. Han försvann bakom rönnen som står där men eftersom det inte finns någon annan lokal eller affär just där så måste han ha varit på väg tlll sjukgymnasten. Konstigt, tänkte jag, dom har väl inte öppet på söndagar.

I samma ögonblick upptäckte jag en av det stora bostadsbolagets el-bilar som svängde in på tvärgatan där jag sett den så många gånger förr. Men, vänta nu, dom brukar ju inte heller åka omkring i området på söndagarna, funderade jag vidare, men det kan ju för all del vara något extraordinärt skäl till det. Medan jag fortsatte att betrakta det inte särskilt omfattande gatulivet genom köksfönstret så gick det långsamt upp för mig att det nog inte var söndag trots allt. Och i så fall var det nog måndag och min fru hade gått till sitt arbete för flera timmar sedan. Att göra frukost blev nästa åtgärd denna förmiddag i mitt numera mycket stillsamma liv.

Jag har många gånger, sedan jag blev pensionär, skojat om att numera har jag bara söndagar. Det skulle utgöra en illustration till hur bekymmerslöst pensionärslivet kan vara. Men just denna morgon, eller förmiddag, blev det uppenbart för mig att det kanske är lite opraktiskt att ha bara söndagar medan dom andra nödgas ha sju olika dagar i sin vecka. Om inte annat så kan man bildlikt talat tappa bort sin fru bara för att man inte har koll på vilken dag det är. Som tur är så är fenomenet inte smittsamt och i vilket fall som helst så har min fru total-koll på vilken dag det är. Och det får man väl vara tacksam för. Det kan ju till och med medföra att jag måste sortera mina söndagar ibland.

Göran Eriksson