Dröm med konsekvenser

Drömtydare göre sig icke besvär.

Det första jag blev medveten om när jag vaknade i en hög på golvet var att det gjorde jäkligt ont i pannan och lite var stans. I nästa ögonblick hörde jag min fru säga: Men Göran, varför kastar du dig ur sängen så där... Därmed blev jag också medveten om vad jag drömt, men jag återkommer till det.

Smärtan i pannan var det allt överskuggande just då och det blödde en hel del ur jacket övanför höger öga. Med viss möda tog jag mig till badrummet där Inger hjälpte mig med omplåstringen. Jag upptäckte flera skrapsår som gjorde mera ont än blödde. Men det värsta var att jacket i ögonbrynet borde sys och därför vandrade vi till akuten halv åtta på morgonen, där jag ganska omgående fick ett stygn som drog ihop den lilla luckan. Jag tror det var första gången någonsin som jag behövt uppsöka en läkare för att få ett sår lagat.

Mitt i eländet blev det rätt så roligt också när de frågade vad jag gjort för att få ett jack i pannan. På vägen dit hade jag skojat om att jag skulle säga att min fru slår mig. Den klassiska förklaringen att jag sprungit på en dörr passade ju rätt så bra eftersom en öppen dörr faktiskt hade spräckt mitt ögonbryn - men inte genom att jag sprungit på den utan genom att jag kastat mig ur sängen och råkade träffa den vassa kanten på en öppen dörr i närheten av sängen. Nåväl, de accepterade min förklaring som ju helt enkelt var den enkla sanningen - men jag är inte säker på att man måste förklara hur en skada uppstått - men varför inte. Att dörren har stått öppen på det viset länge har jag aldrig sett som en risk tidigare - men nu gör jag det...

Därmed till orsaken till att jag kastade mig ur sängen: Jag satt i framsätet på en bil på passagerarsidan och en kille körde. Plötsligt ville han ta en genväg, han hittade ju där, och började köra över en gräsmatta. Ganska snart började marken luta nedåt alltmer och mycket snart blev lutningen alltför stark för att det skulle kunna gå bra. Just som bilen nästan börjat falla utför branten öppnade jag dörren och kastade mig ur bilen.

Just där tog drömmen slut och verkligheten i form av smärta och blod tog vid. Kanske typiskt för en dröm att jag därmed inte fick veta hur det gick för killen som körde... Men om han inte lämnade bilen samtidigt med mig då gick det helt klart åt helsike...

Jo visst, jag hade kastat mig ur sängen åt höger - precis som jag skulle ha gjort för att lämna bilen i drömmen - och därmed var ett visst mått av logik uppfyllt. Men, för att vara en dröm så...

Göran Eriksson, fredagen den 13 i september 2013