Kvällen då proppen gick

Det var fredagen närmast före jul. Som alla fredagskvällar, sedan många år, skulle vi äta och dricka lite gott som vi brukar. Min fru, som hade samlat på sig flera flaskor Champagne, beslutade att vi denna kväll skulle ha inte bara vanligt mousserande vin utan just Champagne. Kvällen var lite speciell så till vida att för min frus del väntade en nästan tre veckor lång ledighet. Själv har jag som pensionär bara söndagar i min fiktiva almanacka och kände mig därför inte lika upprymd.

Frun har aldrig tyckt om att öppna den sortens flaskor med järntråd runt korken. Det smäller så och sprutar åt alla håll. Hon föreslog därför, i vanlig ordning, att jag skulle öppna flaskan. Visst, efter att ha lossat järntråden under den blanka stanniolen, eller vad det nu är, så valde jag att släppa den snabba korken under överskåpet ovanför diskbänken. Praktiskt eftersom korken flyger upp under skåpet och eventuellt sprutande vin rinner ner på diskbänken.

Den nu frigjorda korken i den strategiskt placerade flaskan skulle nu förmås att av egen kraft, men med lite hjälp, lämna flaskan. Det gjorde den snart, med den sedvanliga knallen, och i samma ögonblick blev det svart och tyst i lägenheten. Medan det just utsprutade vinet sakta droppade ner på diskbänken, precis som det var tänkt, hördes min frus något irriterade röst bakom mig: Nu gick lysröret över diskbänken sönder. Nåväl, flaskan var i alla fall öppnad men hur mycket Champagne som fanns kvar gick inte att avgöra i mörkret.

Min i alla lägen effektiva hustru hade redan börjat treva efter ficklampan som alltid ligger på hatthyllan i hallen. Med hjälp av ficklampan konstaterade hon det jag redan gjort nämligen att lysröret var helt. Nu var det min tur att lysa mig fram till den plats i hallen där säkringarna sitter. Jordfelsbrytaren hade löst ut medan alla säkringar var hela. Jag återställde den känsliga jordfelsbrytaren och ljuset tändes igen men innan jag hann släppa kontakten så blev det omedelbart lika svart igen.

Under tiden hade hustrun, med hjälp av ett stearinljus, konstaterat att vinet oturligt nog hade sprutat rakt upp i en av de nedåtriktade stick-kontakterna i armaturen över diskbänken. Därför löste jordfelsbrytaren ut så att det svartnade i hela lägenheten. Efter en stunds avrinning och torrtorkning av nämnda stick-kontakt så gick det att återställa jordfelsbrytaren igen och allt var frid och fröjd. Datorn måste ju förståss startas om men annars uppstod inga men.

Så kunde då äntligen den något uppskjutna fredagsmåltiden påbörjas, nedsköljas och avslutas med Champagne. Det hade inte sprutat ut så värst mycket men uppenbarligen fullt tillräckligt för att lösa ut jordfelsbrytaren. Rätt så fiffiga grejor sådana där jordfelsbrytare - och när det kom till kritan så hade ju proppen faktiskt inte gått.

Göran Eriksson