Poliser i bara strumporna

Det hade varit ett jäkla liv i lägenheten intill vår redan tidigt på kvällen. Mycket skrik och gapande samt ljud från krossad inredning och inte minst glas och porslin som träffade och rann utefter väggarna. Det lät som om finnen där inne fick stryk av en tjej. Minst en. Med stigande förvåning undrade vi hur en tjej kunde föra ett sådant jäkla liv. Av finnen hörde vi inte mycket och om det var något så lät det som om han klagade sin nöd.

Snart skulle vi förhoppningsvis slippa sådana händelser. Det var i början av 90-talet och inte så lång tid innan vi flyttade från Husby in till sta’n och Södra station. Dessvärre var det inte heller första gången det var bråk där inne men det skulle visa sig vara sista gången, åtminstone så länge vi bodde kvar.

Oväsendet tilltog och det lät som om det skulle urarta ordentligt. Våra lägenheters balkonger gränsade till varandra så man kunde lätt kika in i grannens vardagsrum. Dörren stod öppen och man kunde se ett tjockt lager av krossat glas och annan bråte. Det fanns nog inte mycket som var helt där inne och tjejen måste vara stark som fan – som hon jobbade för att förstöra allting.

Just som vi började överväga om vi kanske måste larma polisen så var plötsligen hela loftgången full av poliser. Någon hade tydligen redan larmat. Dom ringde på hos oss och undrade om vi kände dom som bråkade. Dom hade ringt på men fick ingen kontakt vilket kanske berodde på att det var ett sådant oväsen att dom nog inte hörde dörrklockan.

En av poliserna, kanske den som förde befälet, mumlade något om att bryta upp dörren. Men jag hade en bättre idé och talade om för honom hur nära det var till den andra balkongen och att man utan svårighet kunde klättra in på deras balkong där dörren stod öppen. Det var visserligen på femte våningen men det borde inte vara något problem.

Nu hade vi fyra polismän i hallen och han som förde befälet frågade om dom fick gå in till grannen via vår balkong. Visst, svarade jag, det går bra. Då kanske vi får det lugnt här, tänkte jag. Med ett visst mått av förvåning ser jag sedan fyra poliser böja sig ner och börja knyta upp skorna. Nänänä, stopp där, ni kan inte gå in dit i bara strumporna! Det är två tum glassplitter på golvet så jag föreslår att ni behåller dojorna på! Dom tittade häpet på mig och gick in genom vardagsrummet och ut på balkongen.

Två av dom klättrade över och de andra två gick tillbaka ut till grannens ytterdörr. Kort därefter blev det påfallande tyst där inne. Kanske hade någon drämt till damen ifråga men nu höll hon i alla fall käften och krossningen av föremål hade upphört. Strax därefter kom en ambulans och hämtade finnen. Han hade åtminstone skador i huvudet men verkade vara vid medvetande. Av den våldsamma tjejen såg vi inte en skymt.

Så småningom lägrade sig lugnet åter i vårt hus. Episoden var till ända för vår del och jag tog mig en stilla funderare på det faktum att svenska poliser automatiskt vill ta av sig skorna när dom går in i en lägenhet som inte är den där det är bråk…

Göran Eriksson