Hua Hin-0412

Snön hängde i luften hemomkring när vi gav oss av till Arlanda

Denna gång skulle vi flyga direkt till Bangkok -

- med den här Jumbo'n

Jag gillar särskilt mycket solnedgången i vingspetsen...

Vårt hotell City Beach Resort i Hua Hin, 20 mil söder om Bangkok, vid Siambukten

I receptionen förberedde man redan Julen...

Jodå, havsutsikt mot Siambukten

Hotellet ligger granne med polisstationen -

- och har en pool på andra våningen

Elefanter är mycket betydelsefulla i Thailand -

- och dessa föremål fanns i receptionen -

- medan dessa finns utanför ett hotell

Störst av dem alla är denna konstfulla elefant -

- som finns i Sofitel's park bland andra liknande skapelser -

- där man även kan vila sig i skuggan

Jag har alltid varit fascinerad av el- och teleledningar i andra länder

Den allestädes, på bild, närvarande kung Bhumibol Adulyadej

Via samma gata som hotellets når man järnvägsstationen

Den berömda kungliga väntsalen ligger lite för sig själv -

- medan själva stationen ligger en liten bit ifrån

På andra sidan spåren finns ett musei-lok från ångans tid

Stationen är mycket välbesökt - inte minst av resande

En del av tågen på linjen mellan Bangkok och Singapore räknas till Orientexpressen -

- och det är alltid mycket folk på tågen - både Thailändare och turister

En dag gick vi in i parken till Marriott hotell från sjösidan. Där hade dom koll på folk -

- från ingenstans dök hotellets manager upp och undrade om vi 'sökte något'... Han godtog vår förklaring att vi bott där för sju år sedan medan det ännu hette Royal Garden Resort -

- och att vi bara ville se hur det såg ut nu. Var så goda, sa han - och tog en bild på oss

På Hua Hins stränder tycks det alltid vara många fler som promenerar än som badar -

- men somliga badar ibland...

Vi ville besöka kungens sommar/vinter-palats - men det gick inte eftersom det bara är möjligt när kungen inte är där...

Nåväl, vi var egentligen i Hua Hin för att söka efter en plats -

- dar vi skulle vilja bo en längre tid några vintrar framöver

Men vi hittade ingen plats då som vi direkt -

- skulle kunna tänka oss...

Denna trevägskorsning mitt i sta'n brukar jag kalla 'Time Square'

Ibland har dom riktig stil på ledningarna...

Huvudgatan genom staden -

- heter Petchkasem Road

Vid den ligger saluhallen som har nästan allt förutom livsmedel...

Här försiggår bland annat styckning av kött -

- notera motorcykeln som är på väg någonstans...

Bitvis är det riktigt färggrant - men det luktar inte alltid gott -

- men kommersen är livlig

Det märks att Julen närmar sig alltmer -

- men kanske inte på gatan bakom hotellet...

Här mäter man kanske något - men det är tveksamt vad...

Kungen fyller år den femte december vilket bl.a. avspeglar sig så här

Vi gick genom ett område som hade något med sjöfart att göra, fram till vattnet -

- och där ute låg två marinfartyg som alltid ligger där när kungen är i Hua Hin

Vi gick genom många små smala gränder -

- alla spännande på sitt vis -

- och vi blev också påminda om att vi var ganska nära Vietnam...

Ett Kinesiskt tempel -

- finns nära hamnpirerna -

- och en museidel ligger intill

Skönt med skuggiga långluncher...

Det ser ut som sopor - men vi tror det handlade om återvinning

En eller ett par av alla dessa kablar borde gå till telefonkiosken...

På Julaftons eftermiddag ska man bada har jag för mig...

Senare samma dag -

- var det stor julbuffé på hotellet -

- med underhållning

Den dyraste apelsinjuice vi druckit -

- intogs på hotell Sofitel...

Juldagens middag intogs -

- till ackompanjemang av en julsångkör

Annandag Jul. Morgonen verkar disig - olycksbådande...

Redan tidigt på förmiddagen, vår näst sista dag här, gick vi ned till stranden och satte oss under några skuggande palmer. Snart hörde vi ett telefonsamtal av en engelsman som satt helt nära oss. Vi blev nyfikna på vad han pratat om - där fanns inslag av 'vattnet försvann' och 'hotellet borta'... Snart fick vi veta att två av hans bekanta fanns på Phuket-sidan av Malackahalvön. Den ena hade sett havsvattnet försvinna utåt flera kilometer - medan den andra just kommit för att checka in på sitt hotell - men hotellet var helt förstört och bara delar fanns kvar enligt hans taxichaufför...

Varken vi eller killen vi pratade med kunde förstå vad som möjligen hänt på andra sidan halvön - men att det var något mycket allvarligt förstod vi - och återvände till hotellet för att titta på TV-nyheter. Snart började det långsamt gå upp för oss att en katastrof inträffat - men om omfattningen hade vi inget som helst begrepp - och inte media heller...

Detta var det första vi fick veta: 94 döda i en jordbävning i Aceh...

Den femte största jordbävningen hittills...

Jordbävningens centrum låg utanför Indonesiens kust, d.v.s. nära Aceh

Styrkan hade varit upp till 8,9 på Richterskalan! Jösses!

Vi måste ju äta middag även denna kväll men stämningen verkade tryckt i staden...

Tror jag det - men vi skulle ändå lämna Thailand nästa dag - men av helt andra skäl, vi hade vår hemresa bokad nästa kväll...

Dagen efter den ödesdigra Annandag Jul var morgonen lika disig och grå...

Vi gick ut lite på sta'n men stämningen var omisskänligt tryckt och undrande. Folk som hade anhöriga på utsidan av Malackahalvön var mycket oroliga och försökte komma i kontakt med de sina - mestadels utan resultat...

Vi såg ovanligt många människor besöka de små offer-templen denna dag...

Framåt kvällen skulle vi åka till Bangkok och flygplatsen

På flygplatsen både före och efter incheckningen såg vi många som uppenbarligen hade blivit drabbade av katastrofen

Vi såg människor som knappast hade några kläder utan var insvepta i en filt, de flesta hade inget som helst bagage, flera som var mer eller mindre skadade och därför hade bandage, en och annan mamma med ett barn - och alla verkade tämligen apatiska, en del satt och stirrade tomt framför sig medan andra såg ut att sova... En sak hade de tydligen gemensamt - de hade varit med om katastrofen och som överlevande ville de just då bara en enda sak: Komma hem.

Jo, vårt plan kom iväg som planerat och vid hemkomsten kunde vi se att medierna fortfarande inte visste så värst mycket om omfattningen av katastrofen...

Hemma snöade det för fullt vilket trots allt var av mindre betydelse med tanke på vad som hänt

Ja ja, det skulle visa sig att siffran blev c:a 230000 dödsoffer för tsunamin den 26/12 2004...

- och det var här allting började...