Har ni varit på kasinot

 

Vi var i Portugal, min fru och jag, vi skulle se Lissabon i första hand men vi bodde på hotell i Estoril. Det var en liten stillsam ort nästan ihopbyggd med det närbelägna Cascais där det fanns en fin badstrand. Året var 1996.

 

Estoril har som alla andra platser sin egen historia men den här är lite annorlunda så till vida att här står en hel del mycket stora gamla villor tomma och övergivna sedan andra världskriget. Orsaken lär vara oklarheter i ägarförhållandena som gör att man inte kan göra varken det ena eller det andra med husen. Dom bara står där. I Estoril finns ett ganska berömt och välkänt kasino. Vi gick förbi det ibland på dagarna men vi var aldrig inne i det eftersom det var stängt på dagen.

 

I Estoril fanns ingen badstrand som lockade. När vi ville bada gick vi till det närbelägna Cascais och det gjorde vi lite då och då. Andra dagar åkte vi pendeltåg in till Lissabon för att titta på sta’n. Ibland åkte vi med på guide-ade bussturer både till Lissabon och andra platser utefter kusten. Vi måste ju i likhet med andra turister klättra upp i jesus-statyn som står vid floden nära den stora bron.

 

Det var vid ett sådant tillfälle då vi gjorde en heldagstur med buss som frågan uppkom. Bussen hämtade upp folk på många ställen både i och utanför Lissabon innan vi började åka ut på landsbygden norrut efter kusten. Vi blev rätt så många i bussen och varje gång vi stannade för att se på något och få något berättat för oss så bytte vi väl några ord med en den ena en den andra medresenären så där som man gör. Till skillnad från många andra så brukar vi inte slå oss ihop med andra turister så där utan vidare. Det hör inte till vanligheten för vår del.

 

Men eftersom det här var en heldagsutflykt så blev det ju lunch så småningom och den skulle vi äta gemensamt på en restaurang där det var beställt långbord för oss alla. Då blev det förståss lite mera prat och på turisters vis utbyttes en del tips och erfarenheter av vad vi hade varit med om. När vi ätit satt vi en stund ute på en altan och pratade medan några rökte. Två norska par, som tydligen reste tillsammans, hade flera gånger under dagen tytt sig lite till oss och nu efter lunchen gjorde de så igen.

 

De bodde också på hotell i Estoril men vi hade inte stött på dom tidigare. Dom trivdes bra där och hade i likhet med oss gått omkring en hel del i den lilla staden men vi hade som sagt inte träffats tidigare. Vi förstod att dom hade varit på kasinot och plötsligen frågade en av dom om vi hade varit på kasisnot. Nej, svarade vi sanningsenligt. Jasså, tyckte dom lite förvånat, det som var så kul. Och varför har ni inte varit på kasinot då, tycker ni inte om sådana ställen.

 

Jodå, för all del, men vi tyckte att vi kunde avstå från det. Vi har varit i Las Vegas. Vilken äkta förvåning dom visade när dom på klingande norska sa med eftertryck i mun på varann: Oh, dere har vari’ i Las Vegas – då förstår vi varför ni inte gick på det lilla kasisnot i Estoril…

 

Göran Eriksson